Sparfs källarstuga

Den här stugan är från slutet av 1700-talet och var också den en gång prydd med löstagbara dalmålningar vilka ägarna sålde för en spottstyver till uppköpare i början av 1900-talet. Den har stått på Sparfgården i Söder Rälta, där Anna-Greta och Evert Ihlis bor i dag. Stugan byggdes troligen av Sparf Per Andersson (1755-1845) som var Anna-Gretas farfarsmorfarsfar. Förutom att han var bonde var han också skolmästare i Djurabygden.

Sparf Per föddes som enda barnet till Prols Kerstin Persdotter och soldaten Anders Persson Sparf. Han gick i skolan i Djura kapell där han började vid sju års ålder år 1762. Den skolan hölls av en s.k. skolpräst från Leksand som åkte till Djura och höll skola en månad på hösten i oktober och en tid efter påsk. Skolprästen bodde hos församlingsborna som säkerligen var glada att han fanns i Djura och kunde hålla gudstjänst där oftare än annars var vanligt, så de slapp åka till Leksand. Per undervisades i ABC, Luthers och Swebili katekes, Godenii frågor och skrivning. Det var 73 barn inskrivna i skolan, men bara nio av dem fick lära sig skriva. Per och åtta andra pojkar som hade betrodda män, som soldater eller kyrkvärdar till föräldrar, fick den förmånen. När man lärde sig skriva användes inte papper och penna utan man övade med en pinne i en låda med fuktig sand och suddade sedan med ett slätt bräde.

Lärare blev Per år 1793 då han var 38 år gammal. Han var gift med Hanses Karin från Fors och hade sju barn. Som tur var för eftervärlden hade Per lust att klottra. Han har skrivit full insidan av pärmarna i en bibel som skolmästarna använde och som finns i Sandgården i Djura. Förmodligen var han ganska stolt över sin gärning. Så här skrev han: ”År 1793 begynte jag skolmästaresysslan med Söder- Norr- och Rältlindors byar. År 1802 begynt jag med den så kallade präst heller höstskolan, och det med hela Djura Capellslag och sedermera med Djura och Gråda och ända at Fors vinterskolan. 1815 blev jag tagen till Hedby”. Så fortsätter han att ange alla årtal och ställen han undervisat på. År 1834-35 skriver han att han börjat de sista åren, Men… ”åter tilltog jag mig och höll skola år 1836” och sen har han skrivit ytterligare ett år till också, år 1837. Då var han 82 år gammal!

Sockenstämman ville belöna honom och ordnade så han fick Patr. Sällskapets medalj för ”Berömlig barnaundervisning”. I protokollet står att han år 1837 ”i anseende till sin höga ålder måste med barnaundervisningen upphöra (—) denna capellags åldrige, älskand och aktningsvärde Schollärare som uti innan och utanläsning samt uti skrifkonsten undervist de flesta nuvarande Husfäder och Husmödrar i Djura”. Medaljen var i  silver och vägde 1 Lod, motsvarande 13 gram. Den bar han alltid fäst på sin kyrkrock. Sparf Per blev 90 år gammal.