Vandringsleden längs Djurån

Djura Hembygdsförening har skapat en vandringsled längs Djurån. Vandringen erbjuder en narturskön promenad om ca 2 km där de tidigare verksamheterna kan upptäckas på nytt. Längs den utmarkerade stigen finns beskrivande skyltar samt enklare rastplatser för vila till vattnets porlande.

Vandringen kan påbörjas vid Gyllingssågen eller vid Lysells såg. Parkering kan ske längs grusvägen, enklast vid Gyllingssågen. Platsen där Gyllingssågen en gång låg är belägen i södra utloppet av sjön Gyllingen.

Två tullkvarnar finns bevarade längs ån, ”Hytto” och Helgsta kvarn. Av de övriga verksamheterna återstår idag endast dammar, grunder och mindre lämningar. De två tullkvarnarna ligger inte i anslutning till den utmarkerade vandringsstigen utan finns österut några kilometer i riktning mot Djura. Informationstavlor om den forna verksamheten finns även vid båda dessa kvarnar.

Vattenkraften i bäckar och åar har flitigt utnyttjas av våra förfäder. Genom dämningar, kanaler och vattenhjul kunde man driva allehanda verksamheter såsom hyttor, kvarnar, sågar, smedjor och vadmalsstampar. Vissa startade även mindre industrier för tillverkning och försäljning.

Under 1400-talet var en hytta för smältning av järnmalm i bruk vid ån och vattendrivna kvarnar har funnits sedan medeltiden. Aktiviteten vid ån var störst under sent 1800-tal. Under vårflodsveckorna och senhösten var verksamheterna längs Djurån igång dag som natt. Bygdens befolkning var då dubbelt så stor som idag och de flesta var bönder. Landskapet längs ån var till stora delar odlingsmark till skillnad från idag när skogen åter tagit över.

Kvarnar
Att mala säd för hand var en arbetsam syssla. Från medeltiden byggdes skvaltkvarnar för att låta driva kvarnstenarna. Under 1600-talet fanns ett antal sådana kvarnar längs ån, i vilka bönderna hade andelar. På 1800-talet byggdes större kvarnar, s.k. tullkvarnar, där alla fick betala avgift för att mala. Där lät man ett större vattenhjul driva kvarnstenarna för att få en starkare kvarn. Kring sekelskiftet utvecklades tekniken ytterligare och kvarnarna kunde drivas av turbin som vid Pellaskvarnen och Helgsta kvarn.

Sågar
Längs Djurån har det funnits flera vattendrivna ramsågar, den första Gyllingssågen sys på en karta från 1668. Bönderna kunde där såga virke för husbehov. Den senaste var Lysells såg där verksamheten avstannade 1961.

Blästerugnar och hyttor
På flera platser längs ån finns slagg efter ålderdomlig järnframställning i minder blästror. I ”Hytto” har en hytta drivits sedan medeltiden. Där har myr-, sjö- och bergmalm troligen smälts till tackjärn i en hytta med vattendrivna blåsbälgar.

Vadmalsstampar
Vadmal tillverkas genom att ylleväv bestrykes med såpa och bearbetas i 45 gradigt vatten s.k. stampning. Den filtar då ihop sig, krymper och blir tjockare. Flera stampar har funnits vid ån. Måg Anders vadmalsstamp var i bruk i nära hundra år.

Smedjor
Under andra delen av 1800-talet byggdes tre smedjor längs ån. Främst tillverkades spik men även tå- och klackjärn, hästskor, potatishackor, rälsspik och beställningssmide.

Tegelbruk
Under ett 20-tal år drevs Niss Pers tegelbruk vid ån. Bränningen av tegelstenar skedde i fältugn och lera blandades med vatten och sand i en vattendriven lerbråk.

Limfabrik
Handlaren Jon Lars drev kring sekelskiftet 1900 en limfabrik vid ån. Där framställdes animaliskt lim av spilläder från Falun.

Svarvarstuga
Spinnrockar och stolar tillverkades av Olof Bergman i en vattendriven svarv.


IMG_0447 höst, jul, vinter, årsmöte,2010-11 0022011 099Texten är ett utdrag ur informationsbroschyren som finns vid vandringsleden. Texten är skriven av Elias Andersson och Elisabeth Bernsveden.