Stugan har stått på en riktig rikemansgård i den by som kallas för ”Höbby”, det ursprungliga Hedby, som ligger nedanför dagens Hedby, närmare Djura. Troligtvis byggdes stugan i mitten av 1700-talet. Den som ägde gården då var en mycket välbärgad man som hette Nils Jonsson. Han ägde inte bara den här nya gården i Höbby utan också en i Näset (vid Fors) och även ”gamla gården vid Köpstaden” som låg vid Västibäcken. När denne Nils dog kring år 1760 uppgick värdet i bouppteckningen till 15 260 daler och han var då enligt uppgift den rikaste personen i Leksands socken.

Som jämförelse hade vid samma tid kyrkvärden Ilis Olof Larsson i Rälta, som också var en välbärgad man med många hus, kreatur, slogar och åkrar och massor av fordringar på människor som hade lånat pengar av honom, ”bara” 5 500 daler i behållning. Nils Jonsson var alltså tre gånger så rik. Det är förmodligen också han som gett namnet till Nises eftersom han hette Nils eller ”Nis” som man säger på Djuramål. Källarstugan värderades då till 39 daler, men var då inte dekorerad inuti.

Vid storskiftet i Djurabygden, som varade mellan 1819-29, så sov under en period den till åren komne kommissionslantmätaren Nylandh i sängen i Nisesstugan. Kanske var den här stugan en bland de finaste man kunde visa upp i bygden vid den här tiden. Målningarna var nygjorda då, av en av de kändaste dalmålarna i Leksand, Jufwas Anders Ersson från Ullvi. Den som lät måla stugan var mågen i gården, Larspers Per Persson. Hans, hustruns och dotterns initialer är målade på väggen inne i stugan.

Tillbaka till lantmätaren: när han skulle flytta kunde han inte betala för sig utan ägaren av stugan fick lov att besvära sig med att stämma honom vid tinget för att få ersättning för kost och logi. Huset användes kanske som en ”finstuga” att visa upp och bjuda på små kalas i.

För övrigt är det den här stugans förtjänst att Djura hembygdsförening bildades för över åttio år sedan, för att på så sätt rädda den undan från att säljas och flyttas från bygden.