Ladan kommer från Nypellas fäbodgård i Gyllingsberget. På dörren till den här tröskladan har Pellas Olof Persson från Gråda med rödkrita skrivit sitt namn och årtalet 1837. Då var han 20 år gammal. Han kom från Pellasgården i Gråda. Hans syster Kerstin gifte sig med en man från Björkberg och tillsammans grundade de den nya Pellasgården som då blev Nypellas.

Gyllingsberget är ett av Leksands äldsta fäbodställen och redan år 1622 nämns det i en dombok som fäbodställe åt Grådafolket. Under 1800-talet ökade fäbodgårdarnas antal till 17. Alla hushåll hade åkrar i fäboden och där odlades spannmål, oftast havre och korn, men även råg odlades ibland. Man fick därför vandra dit om våren för att så sina åkrar, som noga måste vara inhägnade med gärdsgård. Sedan skulle korna och fäbodkullorna (”hôlar”) dit och vara där från mitten av juni till mitten av augusti. Några veckor senare var det dags att skörda det sådda och efter ytterligare några veckor när spannmålen torkat på sina snesar så skulle man dit igen för att tröska, vilket skedde med slaga. Varje gård måste också göra dagsverken i förhållande till hur många kor man hade. Hade man fyra kor så måste man t.ex. vara med och röja för nya betesplatser i skogen under fyra dagar. Det blev många fäbodvandringar per år.

Den sista gången som det fanns kor i fäboden var 1926 då Olars Maria Andersson, 17 år gammal, var där med gårdens kor. År 1970 fanns det nio stugor kvar.