Det här stallet har stått på den gamla Resargården,  som i dag är Rosendahls i Västdjura. Stallets underdel är liksom Måghärbret också från 1600-talet och påbyggt senare.

Den som gav Resargården sitt namn och som säkerligen gått ut och in i det här stallet många gånger, var soldaten Per Olsson Resare som levde mellan år 1692 och år 1764. Han var något så ovanligt för den här trakten som östgöte!

I dödboken skriver prästen så här: ”I sin barndom kom han upp till denna församling och blev av sin i Djura framledna morbroder Länsman Östberg hållen i skola och väl upptuktad. Tjänt soldat för Resarens rote med gott lovord. På sitt 37 år inlät han sig i kristeligt äktenskap med Lindjons Marit Andersdotter ifrån Djura med vilken han sammanlevat i 34 år och blivit välsignad med 3 barn, en son och 2 döttrar av vilka en dotter är död. Läst Guds ord flitigt, den heliga nattvarden skedde sist den 7 söndagen efter trefaldighet. Beflitat sig om en Gudelig och redelig vandel. Tjänt soldat i 32 år och bevistat fältslagen både i Norge och Finland. Sedan han erhållit avsked ifrån krigstjänsten har han varit skolmästare på åtskilliga ställen här i församlingen och ungdomen troligen och väl undervist. I flera års tid varit besvärad av andtäppa som hastigt ändade hans liv den 10 augusti då han var på Sjöbotten att slå. Han här i världen har levat i 71 år.”

I soldatrullorna står det om honom att han blev soldat när han var 24 år. Först bodde han  i byn Almo och sen i Noret. Han har även varit på arbetskommendering till Stockholmsskären för att arbeta med skansen som fanns där. Vid mönstringen 1743 var han vid gott stånd, var bonde, gift och kunde skriva. Han blev sårad vid Fredrikshald av tre skott och fick avsked 1744 med underhåll från Vadstena krigsmanshus, alltså en liten pension.